Laaijnee

Man får en chans. En. Man gör av med den så snabbt som man fick den. Man hinner inte tänka efter eller varken njuta. Det kanske är bara den chans man får. Den enda.

Allt det som gör att man blir lycklig kan försvinna på en vecka, en dag , en minut. Jag är den dumme som inte såg vad jag hade förrän det var borta.

Chansen kan vara om lycka. Lyckan kan vara att man blir omfamnad av den man älskar,  man har en bästa vän som man kan prata om allt med,

att någon säger "fattar du att jag älskar just för att du är du"?
Det kan handla om allt som gör en glad. Men vad händer sen när man blir dumpad, man blir fiender, när någon helt plötisligt säger istället "fattar du att jag hatar dig bara för att du är du"?

Vad händer då ? Jo det som sker är att man ligger sömnlös natt efter natt och grubblar på vad fan var det som hände? Hur fan kunde det gå så snett på bara en dag?

När allt var så himla underbart dagen innan? Jag vet vad som händer om man samlar på sig en massa ilska gång efter gång något hade gjort en arg.
Att låta andra hacka på dig till att du sist inte bryr dig. Att man sväljer gråten, sin oro och sin ångest. Men det som gått ner måste komma upp. Det måste ju alla förstå, att tills sist spricker det.