is it worth dying for?
Aldrig har jag behövt någon att prata med som jag har nu.
Allt tynger på mitt bröst, jag kan inte sova, jag kan knappt andas längre.
sen när blev allt så komplicerat? varför ska alltid jag kämpa? varför kämpar aldrig någon för mig?
Jag tycker att jag alltid gör det nu förtiden, men så stannar jag upp och tänker "till vilken nytta då"?.
till vilken jävla anledning ska jag fortsätta.
Jag känner mig fet. ful. äcklig. patetisk.
En som alltid ger upp, ger efter. ingen disciplin överhuvudtaget.
Jag mår inte bra.
Målar på ett leende var dag, går tyst som en mus för jag vet, om jag öppnar min mun kommer jag att
"spy" ut allt. All aggression, frustation och besvikelser och ångester kommer komma ut.
Jag bygger på all aggression och frustatiom dag för dag.
Jag kommer till slut bli kall.
För jag känner knappt någonting.
Jag vill bara gråta. gråta ut allt.
och hoppas att de kommer kännas lite bättre efteråt.
Men det gör det inte.
Jag vill somna in och glömma allt men jag vaknar alltid.
Alla har sina problem idag och jag är tyvärr en av dem.
Jag har lika mkt rätt att "gnälla" lika mycket som alla andra.
Jag vill bara krypa in ett hål och stanna där, tyna bort.
Inte finnas mer, försvinna in i intet.
Men ändå säger en liten röst i huvud, släpp inte taget än.
Något kommer hända snart, något som du blir glad över, någon du kommer känna lite lycka av.
Jag väntar och väntar medans mina fingrar glider av det lilla taget jag har kvar.
Som sagt. Jag behöver en boxningspåse, knark, ett glassburk.
Någon att prata med.
Allt tynger på mitt bröst, jag kan inte sova, jag kan knappt andas längre.
sen när blev allt så komplicerat? varför ska alltid jag kämpa? varför kämpar aldrig någon för mig?
Jag tycker att jag alltid gör det nu förtiden, men så stannar jag upp och tänker "till vilken nytta då"?.
till vilken jävla anledning ska jag fortsätta.
Jag känner mig fet. ful. äcklig. patetisk.
En som alltid ger upp, ger efter. ingen disciplin överhuvudtaget.
Jag mår inte bra.
Målar på ett leende var dag, går tyst som en mus för jag vet, om jag öppnar min mun kommer jag att
"spy" ut allt. All aggression, frustation och besvikelser och ångester kommer komma ut.
Jag bygger på all aggression och frustatiom dag för dag.
Jag kommer till slut bli kall.
För jag känner knappt någonting.
Jag vill bara gråta. gråta ut allt.
och hoppas att de kommer kännas lite bättre efteråt.
Men det gör det inte.
Jag vill somna in och glömma allt men jag vaknar alltid.
Alla har sina problem idag och jag är tyvärr en av dem.
Jag har lika mkt rätt att "gnälla" lika mycket som alla andra.
Jag vill bara krypa in ett hål och stanna där, tyna bort.
Inte finnas mer, försvinna in i intet.
Men ändå säger en liten röst i huvud, släpp inte taget än.
Något kommer hända snart, något som du blir glad över, någon du kommer känna lite lycka av.
Jag väntar och väntar medans mina fingrar glider av det lilla taget jag har kvar.
Som sagt. Jag behöver en boxningspåse, knark, ett glassburk.
Någon att prata med.
You cant leave me if im already gone.
Har blivit tillsagd av flera nu att jag ska uppdatera min blogg så får väl göra det nu ^^
Har praktik i skolan nu så man är helt slut när man kommer hem, orkar inte göra nått då eller jo förutom att plugga teorin :O
Håller igång med träningen fortfarande, måste väl förbereda sig inför Beachen 2010. usch de kändes konstigt att skriva tvåtusentio. haha.
jaha vad mer har hänt på sistonde? Ingenting. Men gud vad jag är intressant nu då. =P
Allting flyter på, ska inte säga bra men de går som det går ungefär.
Vissa tror ju inte alls på att man ska klara detta med skolan och skaffa sig en bra framtid men pfft. in your face sen typ.
Kanske skriver ganska osammanhängande men är relativt trött, gick upp fem imorse och har hållt igång med plugget tills för en kvart sen.
Är helt sliten.
Trött i huvudet, tankar som egentligen inte ska vara där, är där. tankarna kommer upp men försvinner inte igen. Det ligger och gömmer sig i en liten vrå och så fort jag börjar fundera om mig själv och på annat så dyker det upp återigen. Det är inte alls kul, kan känna en sån ångest ibland.
Tex Varför blev jag lämnad? Varför har jag ingen att prata med nu? Vafan var det som hände? Vad kommer hända nu? Sen? I framtiden? Kommer jag komma över det och aldrig plocka fram de speciella tankarna från dens vrå igen? Jag hoppas. jag hoppas verkligen. När man tänker "neråt", dystert, deprimerande, går allting åt helvete.
Och det kan inte fortsätta såhär.
Som tur är börjar jag kl 13 imorgon, lite mer sömn skadar ju inte, så man kan bli klar i huvudet någon gång.
Och inte bara bli speedad på 12 koppar kaffe som räcker i en timme och en halv.
Hmm vad mer då?
Ja jo ska banta ner mig ganska mkt till.
Så bli inte förvånad när du ser mig nästa gång. Så trött på att tänka på hela tiden konstant, vad jag äter, hur mycket jag äter, hur många kalorier måste jag förbränna nu ? kan jag bara få den kropp jag vill ha så att dessa tankar kan komma bort så att det kan försvinna lite tyngd från bröstet?
Tänker också hela tiden, Beach TvåTusenTio. Äsch fyfan, kan de hända något runt magen ännu?
Skriver när de blir mer intressant på min livsfront.
Nu ska jag sova. De behövs.
Puss och haaj.
Har praktik i skolan nu så man är helt slut när man kommer hem, orkar inte göra nått då eller jo förutom att plugga teorin :O
Håller igång med träningen fortfarande, måste väl förbereda sig inför Beachen 2010. usch de kändes konstigt att skriva tvåtusentio. haha.
jaha vad mer har hänt på sistonde? Ingenting. Men gud vad jag är intressant nu då. =P
Allting flyter på, ska inte säga bra men de går som det går ungefär.
Vissa tror ju inte alls på att man ska klara detta med skolan och skaffa sig en bra framtid men pfft. in your face sen typ.
Kanske skriver ganska osammanhängande men är relativt trött, gick upp fem imorse och har hållt igång med plugget tills för en kvart sen.
Är helt sliten.
Trött i huvudet, tankar som egentligen inte ska vara där, är där. tankarna kommer upp men försvinner inte igen. Det ligger och gömmer sig i en liten vrå och så fort jag börjar fundera om mig själv och på annat så dyker det upp återigen. Det är inte alls kul, kan känna en sån ångest ibland.
Tex Varför blev jag lämnad? Varför har jag ingen att prata med nu? Vafan var det som hände? Vad kommer hända nu? Sen? I framtiden? Kommer jag komma över det och aldrig plocka fram de speciella tankarna från dens vrå igen? Jag hoppas. jag hoppas verkligen. När man tänker "neråt", dystert, deprimerande, går allting åt helvete.
Och det kan inte fortsätta såhär.
Som tur är börjar jag kl 13 imorgon, lite mer sömn skadar ju inte, så man kan bli klar i huvudet någon gång.
Och inte bara bli speedad på 12 koppar kaffe som räcker i en timme och en halv.
Hmm vad mer då?
Ja jo ska banta ner mig ganska mkt till.
Så bli inte förvånad när du ser mig nästa gång. Så trött på att tänka på hela tiden konstant, vad jag äter, hur mycket jag äter, hur många kalorier måste jag förbränna nu ? kan jag bara få den kropp jag vill ha så att dessa tankar kan komma bort så att det kan försvinna lite tyngd från bröstet?
Tänker också hela tiden, Beach TvåTusenTio. Äsch fyfan, kan de hända något runt magen ännu?
Skriver när de blir mer intressant på min livsfront.
Nu ska jag sova. De behövs.
Puss och haaj.
